Johanna

4 mars 2011 19:38

Alltså tjejen, jag ha varit där också. Jag har sagt det innan, verkar inte som om "han" uppskattar dig, bara när det passar honom. Det finns så många olika "sorts" förhållanden, ni verkar vara, förlåt om jag har fel eller verkar oförskämd på ngt vis, ett "bråk-on-and-off" förhålandet. Som har det bra men som egentligen inte känns 100%. Och det är väl självklart att man kna "bråka" osv i ett förhållande, det skulle vara konstigt annars men man ska vara ÄRLIG MOT SIG SJÄLV.
Att skaffa barn är också ett enormt steg och tycker jag kräver otroligt mkt från BÅDA parter. Att ha barn är inget man gör "för att få reltionen att fungera" eller som ett medel till att tänka "ja men har vi barn så måste de gå" eller "försök till att rädda ett förhållande" det är så fel. Det kan vara svårt att vara ärlig mot sig själv men ett föhållande ska heller inte vara något som man håller kvar "bara för att man är van vid det och med varandra" vilket det blir efter några år, man blir helt enkelt "van" om jag får uttrycka mig så vid att ha den personen men det känns som att ha barn är verkligen grädde på moset. Jag hoppas verkligen att det inte blir ngt barn som får växa upp bland skrik o gap och föräldrar som inte söter sig/orkar eller har lust. Ett barn ska ha inspirerande, roliga och "mogna" föräldrar som verkligen ställer upp till 10000000000% och inget mindre. En mamma som blir sur för att han inte svara på ett "sms" eller kommer hem kl 4 istället för kl 2, hur tror du då det komemr lösa sig när ni har barn, det finns problem som är så extremt mycket värre än det!? Man förlorar "livet" när man skaffar barn och ställs inför många prövningar. Ett barn är inget lätt ansvar, och jag kan ibland bli ledsen när jag ser tjejer som är i ett förhållande skaffar barn och sen bli ensamma, så tråkigt!! Många viktiga saker att tänka på. Livet förändras otroligt mkt, på många bra sätt men också otroligt tufft för nyblivna föräldrar!! Då ska man ABSOLUT ha en STADIG grund att stå på och inte "brusa" upp för minsta lilla.

Jag hoppas att inget utav det jag skrivit stämmer in på Er och menar inget elakt i det jag skriver och hoppas att jag inte gjort ngn upprärd och jag hoppas att ni får det riktigt mysigt. Stort Lycka Till!! :)

Anna Algotsson

5 mars 2011 10:03

hejsan, mycket utav det du säger håller jag med om..

detta förhållandet har inte varit så lätt!
vi är båda väldigt envisa o ingen vill inse sina "fel".

Jag kommer ifrån en familj av 4 syskon o fått klara mej MYCKET själv medans mikael är ensambarn o fått vad han pekat på..

det är väldigt stor skillnad på hur man ser på saker o ting då.. Det svåra med allt är att vi aldrig pratar om någonting utan bara låter det vara sen när man VÄL börjar så brusar båda upp å säger allt man tyckt o tänkt en längre tid!

Mikael har velat ha barn med mig sen han såg mej tror jag och jag sedan i sommras.. jag vet att det inte lät något man bara skaffar o det är verkligen inget vi skaffar för att hålla ihop oss :) Jag älskar barn, djur o allt o vill ha mer ansvar..

tar hand om micke som en bebis ibland o sen blir ja sur för att han inte är tacksam, men han har inte bett om det!
Jag vill att min mamma o pappa ska få bli mormor o morfar NU o att mikaels föräldrar ska få bli farmor o farfar nu med.. dom ställer verkligen upp o båda tycker det är fantastiskt så när det blir mer seriöst o syns mer är det nog inga problem! jag ställde vissa krav på mikael innan när vi pratade barn o han har hållt det mesta men han försöker o försöker o vill ha hus o allting nu på en gång men glömmer av mig lite mitt i allting därför blir det sååå fel! jag behöver verkligen kärlek just nu känner jag men han är fullt uppe med allt annat, det är just därför vi måste lära oss prata med varandra ;)

tack för det du skrev mvh

Andrea

4 mars 2011 20:43

Tråkigt att han är som han är.. Men fokusera på dem som är snälla mot dig ist tycker jag! <3

Anna Algotsson

5 mars 2011 09:53

Ja det är väl så, ja låter väl han ta mej lite förgivet ;)

Johanna

5 mars 2011 18:22

Ja, självklart är det skillnad på hur man har haft en uppväxt. Du verkar vara en tjej som har varit med om mycket och verkar inte vara "korkad tjej", ursäkta uttrycket! :) Du verkar förstå och veta vad det verkligen innebär och det tror jag att du kommer komma mycket långt på, längre än vad din pojkvän.
Det är jätteviktigt att prata om saker direkt när det händer, ta det som en "ny" vana att göra det så slipepr ni onödiga bråk o tjafs om saker som ibland bara kunde ha disskuterats igenom genom att den ena erkänner att "han/hon" gjort fel och säger, förlåt, det var dumt av mig, vi lär oss av detta och går vidare. Inget blir bättre av ältande, INGET! ut med det, hur svårt det än är så lovar jag att det kommer kännas bättre för Er båda och kommer säkert också vara svårt ibland men låt det vara svår, man växer, mognar och inser vad som egentligen är viktigt här i livet! Det blir så dumt om man bråkar för småsaker som egentligen inte betyder något men självklart kan man "sura" till av bara principsak i hopp om att den andra någongång ska fatta vad mna vill/menar osv.

Hålelr med Andrea, så tråkigt att han är som han är. Tycker att det borde vara en av de bästa tidera i livet, nu innan barnet kommer, sista tiden som ni NÅGONSIN komemr att kunna vara "själva, SISTA TIDEN som ni NÅGONSIN kommer att kunna "göra lite vad ni vill", sista tiden Som NI NÅGONSIN kommer att kunna sova med totalt "100%" gott samvete. Ni ska inte slösa tiden på att sura, keep it real, väx upp och ta klivet mot att respektera varandra, det behövs nu och deffinitivt senare då det kommer blir tufft. Då ska man ha en "man" som är där, inte bara när det passar elelr att han "glömde av"!

Det där med hus, visst vore det skönt, bra och allt sånt, men stressa inte fram något. Ta det som det kommer, det är väl absolut inget fel på att bo i en tre/fyra till dess att man hittat de man vill ha. Hus är dyrt i dagens läge, speciellt om man vill ha det lite extra bra/fint på ett bra stället, med fint tomt osv. Det är dyrt med nya hus och med tanke på ekonomin man får som "mammaledig" är det inget att hurra för. Ni ska ha råd att leva och kunna göra roliga saker, dessutom måste får man inte låna lika mkt idag då man måste ha en stor kontantinsats för att få godkänt på lån till hus och man får heller inte låna för att "renovera" om huset redan är belånat till maximunm. Man ska tänka på sig själv, sin familj, vad man vill göra på semester, resa, göra roliga saker, kunna leva och köpa sånt man vill. Bil kostar mycket, kläder, blöjor, mat o allt sånt, vad har man för jobb, ska vara outbildad halva livet o sen plugga eller man kanske blir av med jobbet pga oförutsägbara förutsättningar och får andra konstiga tider att jobba efter, finns det något annat man vill göra än att bara vara mamma, pappa barn hela livet?? Så otroligt mkt ska man ha funderat över så det är inte konstigt att du känenr dig ledsen och förvirrad och behöver stöd och så ska man ha ett hus också på allt det, tänk tänk tänk före.

Men som jag sa innna du verkar ha kommit långt, trots "låga" ålder och det kommer du ha nytta av, se till att använda den kunskapen till något bra och det tror jag du kommer att göra. Kul att se någon tjej som verkar förstå saker, finns många konstiga typer! :)

Hejja Anna hejja!!